Taldykurgan den 29 november 2003

Kära Blissvänner

Så blev den av. Resan till huvudstaden med presentation av vårt bliss-program inför

utbildningsministeriet. Den skulle blivit av i juni, men då kom något i vägen. Vi planerade den istället till 20 augusti, men det blev regeringskris i somras och det fanns ingen minister att träffa. Så den planeringen och idén hade jag lämnat för länge sedan och var intensivt upptagen med att avsluta mitt engagemang i detta projekt. Jag hade planlagt varje timme med utbildningar i alla de former så att jag med gott samveteskulle kunna lämna projektet när vi far hem till jul. Som vanligt i detta land gick det planerade i stöpet och vi fick lägga i högsta växeln. Vi hade just på gång en grundkurs i Bliss-kommunikation på vårt center för dem som inte hade gått förut.

I måndags bar det iväg för oss bliss-teamet till

Astana med flyg. Två och en halv timma i luftenmed ett litet högljutt plan där vi hade liten möjlighet att kommunicera. Men vår Djingiz klarade med hjälp av bliss-kartan göra sig bekant med flygvärdinnan och höra sig för hur det var att jobba i luften. Det var hans första flygtur och så här lycklig var han. Hans pappa följde med som hjälpare.

Väl framme i Astana på kvällen tog vi oss till den adress där man enligt uppgift hade hyrt en lägenhet till oss. Men den var uthyrd till någon annan. Där stod vi, fem personer varav en i rullstol, utan att veta vart vi skulle ta vägen. Jag blev stressad, men de andra tog det lugnt. De är så vana vid att saker inte fungerar och de finner sig i allt. Nåväl, innan ett på natten fick vi tag i en annan lägenhet och kunde komma till ro.

Astana är väldigt annorlunda än resten av Kazakhstan. Den blev huvudstad 1997 och var innan dess en småstad. Det har gjort att arkitekter har ritat och planerat staden från grunden och allt är perfekt in i minsta detalj. Tjusiga hus, rika människor, hiss i husen, fasningar på trottoarerna, ramp in i många offentliga byggnader. Det ser ut som vilken europeisk stad som helst. Där finns till och med ett hotell, det enda i

Kazakhstan, med handikappanpassade rum. Men hotellet är också så dyrt att ingen vi känner har råd att bo där. Den obligatoriska svärmen av poliser man ser överallt i

detta land, var också bortrationaliserad. Detta är staden man vill visa upp, helt klart.

Hur tjusigt det än var, så hade vi ändå ett hinder innan vi tog oss intill vår kurslokal. Kommunala musik- och konstskolan som vi skulle vara i, är inrättad i gamla pionjärpalatset. Och där fanns ingen hiss eller ramp. Det lilla problemet hindrar inte Djingiz pappa. Han travar glatt upp alla trappstegen + alla till andra våningen där vi höll till, liksom han varje dag drar Djingiz upp

och ner de fem våningarna till deras lägenhet.

På tisdagsmorgonen startade vi med en presentation av blissarbetet. Det var folk från utbildningsdepartementet och någon skoldirektör. När de lyssnat ett tag kom det på att detta kunde vara något för deras lärare och andra. Så de skyndade sig i väg för att buda folk till den grundkurs i Bliss-kommunikation som skulle börja strax efter presentationen. De få människor som infunnit sig för att delta i en blisskurs utökades efter hand till att omfatta 25 personer. De representerade 5 olika center i norra

Kazakhstan som alla arbetade med barn med CP-skador. Vi körde vår grundkurs, översatt från svenska. Det var tionde gången och förmodligen sista gången för mig häri landet. Drygt 300 personer har genomgått en tredagars kurs. Många bara av nyfikenhet för att det är det enda nya som har hänt på pedagogikens område.

De som behöver bliss går i allmänhet inte i någonsom helst skola, de ligger hemma eller förvaras på någon institution. Men i mönsterstaden Astana var det lite annorlunda. Folk hade erfarenhet av målgruppen och hade också känt behovet av ett alternativ som bliss. De flesta var lite skeptiska till att börja med, men deltog snart med liv och lust i övningarna och gjorde också en första planering för sina påtänkta bliss-elever. Alla deltagare såg till att de fick med sig vår ”Kniga-Bliss”, blissboken på ryska och kazakiska. Den finns sedan några veckor i tre versioner. En bok har rysk

bokstavsordning med kazakiska som andra ord, en har kazakisk bokstavsordning med ryska som andra ord och en bok är på ren ryska. Den senaste är tänkt att erbjudas till andra rysk-talande länder. Vi har också producerat en CD med ordböckerna och ett antal blissymboler som bildfiler att börja med. Förutom detta har vi också producerat en broschyr om bliss på ryska och kazakiska och vi har foldern om Mister Symbol Man på ryska.

Så här i avslutningen av detta bliss-projekt håller vi på med att söka sponsorer för att skapa ett Bliss-resurscenter här i Kazakhstan. Kunskap finns här, en modellgrupp som på olika nivåer använder bliss likaså och det datorcenter -

IT-brukare – som har skapats genom projektet klarar att producera materialet och blisskartor för brukare. Förmodligen behöver centret fortsatt hjälp från utlandet. Vill någon av er bli volontär några år i ett spännande land i omvandling, går det säkert ordna med någon volontärorganisation. Det är bara att kavla upp ärmarna och börja!

Många blisshälsningar från er kollega ”Långtbortistan”

Rigmor Parsmo