Gott nytt år skulle vi kanske säga. Den 22 mars firas "Naurus", det kazakiska nyåret. Så nu är vi inne på det tredje nyårs-firandet i år. Skolor och många institutioner har lov i 10 dagar från nästa vecka. Men vi jobbar på som vanligt på Alpamys. Eller mer än vanligt. Just nu finns åtta barn inskrivna i blissprojektet och det är ofta fem barn åt gången som strömmar in till vårt undervisningsrum. Att få folk att komma på bestämda (svenska) tider är inte så lätt att införa. Det största problemet är att få till ett funktionellt sittande för barnen i undervisningssituationen. Rigmor har snickrat till en ny "ortopedisk" sits att sätta i en vanlig stol, så vi klarar oss hjälpligt med den vi gjorde förra året. Vi hoppas att den container som nu skall vara packad och skickad från Vårgårda full med stolar och annat som landstinget i Sverige ratat, skall lösa våra mest akuta problem.

Demokrati införd på Alpamys!

Den 19 mars hände något historiskt på Alpamys. På förmiddagen då de flesta eleverna fanns på plats, lyckades Djingiz på eget bevåg få ihop det första "elevrådet". Han sammankallade barnen i blissprojektet och deras mammor respektive systrar till ett samråd. Han ville uttrycka sin vilja att arbeta som praktikant - lärare för barnen som lär sig bliss. Han har sagt detta många gånger och vi har svarat att vi skulle diskutera detta. Men på ett kuppartat sätt la han fram sina tankar och frågade de församlade om de gick med på att han arbetade som praktikant.Demokratin i Kazakhstan tar stora steg framåt!Allt detta lyckades Djingiz förklara med sitt språk - Bliss. En ny elev, Ruslan 8 år, började i projektet efter vår senaste blisskurs i Tekeli, en liten gruvstad en halvtimmas väg från oss mot kinagränsen. I den staden avvek vi inte så mycket utseendemässigt, eftersom det mest bor tyskättlingar där. Men de flesta husen står tomma, eftersom många tyskättlingar har lämnat landet och arbetslösheten är enorm.

Bror har varit en tripp på andra sidan gränsen. Han har hjälpt ett litet team som arbetar med bokproduktion. Att få till de arabiska fonterna i ordbehandling är inte så lätt för utländska arbetare och inte heller så lätt för inhemska datorovana arbetare. Bror var nöjd med trippen och hade också kontakt med hjälporganisationer i landet för att diskutera framtiden. Naures är inte bara det kazakiska-muslimska nyåret. Det är också den första vårmånaden. Isen smälter och vägarna får stora hål igen. På Brors tripp tillbaka till Taldykurgan körde han ner så rejält i ett stort hål att två fälgar gick sönder. Han var tvungen att söka hjälp i en liten stad på vägen. Det var kväll och ingen verkstad var öppen, men gästfriheten här är enorm. Han blev inbjuden att dela sovrum och mat med en familj. På morgonen hjälpte folk honom att banka ut fälgarna igen så han kunde fortsätta hem. Groparna i vägen beror inte bara på tjällossning, utan snarare på issprängning. Varje natt fryser det till och isen spränger nya hål och sedan på dagen tinar det hela.

I tisdags fick vi lov att besöka det statliga barnhemmet här i stan. Vi har varit intresserade av att komma i kontakt med alla de barn vi vet finns där och som behöver en alternativ kommunikation. Många barn bor på barnhem i detta landet. Först kommer barnen till ett hem för alla i åldern upp till tre år. Om barnet har ett synligt eller misstänkt handikapp flyttas det efter tre år ålder till just detta hem. Där fanns 164 barn upp till 18 års ålder, uppdelade på grupper. I ett rum fanns de aggressiva barnen, ca 20 stycken, som vaktades av en person som försökte hindra dem från att förstöra golvbeläggningen, det enda de hade att syssla med. I ett annat rum fanns stora pojkar, upp till 18 års ålder. I ett tredje fanns krypande barn, i ett fjärde barn som fick undervisning (ca 20 av barnen) osv. Det rum vi fastnade mest i var rummet för de liggande barnen. 15 barn som inte kunde gå eller krypa, fick tillbringa sina liv liggande eller sittande i sängar. Inte på grund av brist på rullstolar utan på grund av att det är enklare att ha dem i sängar. Flera av de barn vi såg var så vitt vi kunde bedöma, mycket lämpade för bliss. Hur det skulle kunna genomföras, med en person på 15 liggande barn och "karantänsbestämmelser", (man vill inte ha in sjukdomar med så många barn så tätt) det vet vi inte. Möjligen kan vi träna studenter som får lov att komma in och undervisa barnen.

I nästa vecka bär det av till Almaty igen. Rigmor skall ha en information om Bliss på det största statliga universitetet, AGU. Senare i april skall en tredagarskurs hållas där för studenterna och andra intresserade. Vi skall hinna med en till kurs i Taldykurgan i vår. Vi har 38 personer på väntelista. I maj planerar vi ha ett dagläger för alla blissbarnen och att också bjuda in barn från andra ställen. Då räknar vi också få med Ulrika Einarsson från Vetlanda, en veteran inom området! I slutet av maj åker vi till Astana för att träffa biträdande utbildningsministern. Förberedelsearbeta har gjorts för att godkänna bliss som undervisningsämne och språk i Kazakhstan och vårt besök där är ett steg i den processen. Vi kommer också hålla en tredagas blisskurs där.Tänk på oss!

Hälsar era utsända

Bror och Rigmor

Almatinskaja oblasgorod
Taldykurgan 48 800
Postamt P/Ja 54
Kazakhstantel
+7-32822-441 27
+7-300-37 35 884 (mobil)